Pehr Kalm om grønnsaker

Ikke lenge etter avreisen fra Nya Elfsborg i Bohuslän, kom skipet ut for en storm og havarerte. Skipet ble loset inn til Grimstad. Mens skipet lå til reparasjon, brukte Kalm notatboken sin flittig. Han spurte og grov i møte med lokalbefolkningen i Grimstad og oppland, og tok turer både til Arendal og Kristiansand. Kalm var på Agder fra 15 desember til 28 februar etter gregoriansk tidsregning.

Under oppholdet på Agder noterte Kalm seg flittig bruk av grønnkål. Også før avreisen fra Sverige, observerer Kalm store mengder plantet grønnkål rundt husene:

Blå krus-kol bruktes här omkring Götheborg ganska mycket. Aldrig har jag sett något ställe, hwarest så mycket warit planterat deraf. Om det ej war mer, än en liten koja, så hade den bredewid sig et stort stycke land besatt med denna krus-kol, som til färgen war både blå- och brun-aktig. Hufwud-kol är här sällsyntare. Jag frågade efter orsaken, hwarföre denna här så mycket brukades? mig gafs til swar; at denna blå eller bruna krus-kolen är hälsosammare, än den hwita, som blifwit märkt på många sjuka, hwilka merendels mått illa efter hwit- eller hufwud-kol, men deremot hafwa de befunnit sig ganska wäl, när de fått äta af denna krus-kolen, den de nästan ansett, som en medicine. Dess utom har han ock den förmon med sig, at sedan han sent om hösten eller i början af wintern blifwit afskuren och nedra delen af ståckarna eller stjelkarna lemnade qwar i jorden, som det plågar ske med annan hufwud-kol, utspricka altid om wåren af samma stockar eller stjelkar, nya telningar eller turiones, det de här kalla, at Kolen slår ut spiror, och det ofta i ymnoghet. Desse späda telningar eller så kallade spiror brukas här på orten, at om wåren koka i stället for kol, då deraf skal blifwa den härligaste och wälsmakeligaste mat en någonsin sig kan önska. Denne slags mat bruka de långt in på sommaren. (Kalm 1853, s. 24-25)

Gøteborgerne forklarte Kalm at de innhøstet bladene på høsten eller tidlig vinter når bladene er blitt utsatt for den første frosten og de samtidig er tørre, og lagret bladene på loftsrommet. Å høste bladene gjennom vinteren var vanskelig fordi Gøteborgs vintrer var så ustadige, ble det sagt.

Kalm henviser til avsnittet fra Gøteborg i sin omtale av grønnkålens bruk på Agder:

Blå-kål eller Kruskål brukades här öfweralt, på samma sätt, som tilförene är omtalt wid Götheborg. Mäst wid alla gårdar woro små täppor, deri denna kålen war sådd. (s. 57)

Nå er det i og for seg ikke så rart at Kalm noterte seg mye grønnkål i Norge. Grønnkålen er hardfør og næringsrik, og er selve «proletaren» i norsk grønn kost. Ettersom den kan høstes om vinteren, har Kalm kunnet observere bruken av den. Andre grønnsaker var det ikke sesong for på samme måte.

I Arendal ble Kalm mottatt av sorenskriver Peder Mathiasen Brønsdorph (1703-1762). Brønsdorph sådde tvil om bøndenes forstand på grønnsaksdyrking (og dyrking av hvete), men bøndene kom også selv til orde om dyrkingen av hodekål og kålrot:

Hufwud-kål och Rotkål finnes ej på denna orten. Orsaken war, som sades, at den icke wil komma fort. De lade dertil, at de ofta försökt, at så dessa senare slagen; men de hafwa wärt så uselt, at det warit oändelig skilnad emellan dem och den de fått ifrån Dannemark. Herr Brönsdorf berättade, at han trodde dem wäl kunna wäxa här: men som ej Far och Farfar brukat det, så kunna de omöjeligen wäxa ock trifwas. Samma beskaffenhet sade han och wara med Hwete, Böner, Ärter etc. Bönderna berättade mig dock sedan, at de satt hufwud-kål; men at den nästan aldrig wil knyta sig. (s. 57-58)

Bøndene mente de hadde prøvd, mens sorenskriveren altså mente at befolkningen var konservativ. Embetsmannen og bøndene hadde altså ulike virkelighetsoppfatninger av dette. Pehr Kalm refererer synspunktene uten å skrive ut egne meninger, og passer seg for å konkludere her som ellers i dagboken.

Dagboken tyder i alle fall på at grønnkålen var mer brukt enn hodekålen på denne tiden. (Grønnkålen danner jo heller ikke knuter). Overraskende nok var det lite dyrking av kålrot, som skal være dyrket i Norge siden midten av 1600-tallet. Og med sitt innhold av C-vitamin fikk den under 2 verdenskrig tross alt tilnavnet «Nordens appelsin». Men på 1700-tallet var det kaldere klima.

Hva så med erter?

Ärter fås ganska litet på Wästra kanten af Norrige; men på Östra få mycket mer, och utom det, at de bruka, som ordinairt, koka dem, baka de ock tynna bröd deraf, dock ej af Ärter allena, utan hopblandade antningen med Bjugg eller Hafra. De sade, at de aldrig risa dem på något ställe i Norrige, ej eller hade inbyggarena förut hördt, at det sker på andra ställen, förrän jag berättade derom. (s. 59)

I alle fall var erter en viktig importvare fra Danmark. Det var i det hele tatt svært mye melmat som ble spist blant bønder og allmue på denne tiden, så det er ikke til å forundre seg over at erter ble brukt i brødmat.

Rofwor kallades Näpor, och fås nog af böndena, i synnerhet längre up i landet, der de skola trifwas mycket wäl, och blifwa anseligen stora. Morötter och Palsternackor brukas nog af bönderna, som också trifwas ganska wäl; i synnerhet Morötter, dem de i fina hushåll mycket bruka; men för ungefär 20 år tilbaka, wisste en bonde näppeligen, hwad Morot war, eller huru den såg ut. De kalla dem her gula røtter. (s. 67)

Nepa kom tidlig til landet, men Kalm antok at gulroten ikke kom til Agder før omkring 1830. Kalm er i Norge på vinterstid og grønnsaksdyrkingen er det selvsagt ikke sesong for, så Kalm har nok først og fremst forespurt seg om bruken mer enn han har sett det med egne øyne. Men noe har han sett likevel. Vi avslutter med en passasje fra beskrivelsen av Grømstad by, der det står følgende:

De som här bodde, ägde hwarken åker eller äng, utan de köpte all sin föda af andra, så som ock hö, wed etc. Wid somliga gårdar fants någon liten krydgårds-täppa, deri de hade blå eller brun krus-kål, samt litet Persilia och dylikt. (s. 104)

(PS: Som jeg nevnte innledningsvis, skulle Kalm ta med seg rød morbær med hjem til Sverige og Finland fra sin Amerika-reise. Det skal ha blitt en skikkelig fiasko.)

Teksten er skrevet av Olav Haugsevje, Aust-Agder museum og arkivs koordinator for minneinnsamling og muntlig samtidsdokumentasjon. 

Hver 14. dag sender vi nyhetsbrev med artikler til våre abonnenter.

Trykk HER dersom du også ønsker å få kultur- og litteraturhistorisk lesestoff rett i mailboksen!

Du finner flere artikler HER.